netrix

Var ute på ön i helgen och jagade. Så underbart det är när man är där ensam på hela ön, när viltet inte blivit skrämt av hundar o människor. Satt ute på klompudden i mörkret o lyssnade på räven som hävdar sina revir genom skall. Från andra sidan viken slogs två harar...har ni aldrig hört det förut kan jag bara säga att det låter som man slår ihjäl ett barn, riktigt kusligt. Kattugglan håller mig sällskap under den mörka kvällen. Ljuden blandas till en opera av liv, men scenen är på riktigt. Här är det liv eller död som gäller, den enes bröd, den andres död...å det är så det ska vara i naturen. Kylan har slagit sitt grepp om både land o vatten, utan att ge sig. Det sjunger spöklikt i sjön när den är på väg ut och isen brister. Det spricker på en sekund från Långö via Gråskär, över Gudingen för att stanna vid Björkö strand, allt på mindre än en sekund och med en knall likt åskan. Ugglan tystnade för ett tag, fundersam över vad som sker. Det knakar o sjunger likt sången från en spelande fogsvans, och i mörkret under den klara himlen blir det trollskt, hemskt med alla skräckens ljud men ändå tryggt i naturens famn. Dagen efter tar jag sparken till Gråskär och jag hittar den stora spricka som blev kvällen innan, den är 3 centimeter bred och löper långt långt iväg. Vilka krafter detta är, miljoner ton som rör sig dit fysikens lag säger, okontrollerbar kraft. Senare en kaffe med macka på bryggan, som ska bli en fin brygga snart med en renoverad bod........så nästa gång ska jag sitta på bryggan o lyssna på trollen, hulldran och vättarna.