netrix

Blev lite överaskad igår när vi satt o åt middag och frågan kom upp ang tanten mitt över som förlorade sin gubbe i januari. Hur hon klarar sig osv, lagar hon mat själv. En idee om att kanske gå över med lite mat till henne ist för att slänga massor. Det var ju en bra idee, men vem skulle gå över o lämna ? Dottern anmälde sig frivilligt för uppdraget, men bara om nån följde med över så skulle hon ringa på o prata o fråga om tanten ville ha lite mat. Jag kan erkänna att jag inte var så inne på att gå över, det kanske skulle uppfattas fel då. Men men, vi gick över iaf med en liten låda med mat. Det första dottern frågar är -vill du ha mat ? Tanten blev jätteglad o lite rörd att det finns grannar som bryr sig lite extra nu när hon blivit ensam. Det hade jag inte räknat med att dottern skulle tänkas göra. Och det är nog sånt här som verkligen betyder något, att bry sig om grannen, en vanlig dag utan nåt konstigt. Bry sig om nån unge som ingen känner på fejjan o som ingen vet om det är på rikt eller ej, trycka på gilla osv....vad ger det egentligen. Nae, vara på plats, om det nu är i afghanistan eller rakt över gatan, det är nog att bry sig på riktigt. / En riktigt stolt farsa.