Ett livsöde....min Morfar
Under mitt 36-åriga liv har jag fått höra av min släkt ( inga namn ) att min morfar var ett misslyckande och ett fyllo mm som söp bort sina barn och som smutskastade släkten.
Min morfar föddes den 10 maj 1910 i karlskrona.
Han var en utav 8 syskon.
Han blev en murare, enligt det man sett och hört en väldigt duktig sådan som anlitades runt hela Sverige.
Astrid, min riktiga mormor, träffade han i Stockholm, och dom fick 2 barn.
Och allt var frid o fröjd....men ibland skiter det sig, riktigt jävla ordentligt.
Spriten tog över min morfars liv, varför vet jag inte, kanske var det för mycket jobb, kanske var det jobbigt hemma...kanske var det samma problem som vi kämpar mot 2012, men vi tar inte till sprit utan köper ny segelbåt, åker på kryssning, spelar dator och tappar kontakten med den övriga familjen, stänger in oss i en kupa av glas.
Min morfar stängde in sig i sin kupa, en kupa av sprit för att bedöva det han inte orkade göra något åt.
Efter ett tag sprack allt....
En dag när han kom hem var hans barn plötsligt borta, de sociala hade beslutat att barnen skulle placeras hos övrig släkt, då morfar och mormor inte kunde klara detta.
Och efter att tag så går även morfar o mormor skilda vägar...ett val som var ett " måste "...
...där sitter han nu, min morfar...på en bänk i observatorielunden, ledsen ända in i själen över att drömmen om en familj runt en tindrande julgran är borta för alltid.
Ett liv bestående utav att finna tak över huvudet, någon matbit för dagen, något ställe att tvätta sig på, ( dvs det vi andra inte behöver bry oss om för att det redan finns i våra liv ) det var ett jobb min morfar hade varje dag.
I lunden hade morfar ett antal vänner, Gert, polacken och styckmästarn, alla med sin historia och sina livsöden här i livet.
Kärleken mellan min morfar och mormor var nog bland den starkaste i världen tror jag.
Trots att morfar satt på en bänk med ett antal andra hemlösa så gick min mormor då o då till honom och gav honom en slant...morfar visade aldrig att de kände varandra, han ville inte att mormor skulle bli förknippad med en hemlös uteliggare.
Han blev en uteliggare, " det är inte lätt att arbeta, när man inte vet var sängen står, när arbetet är slut och tröttheten kommer ", därför var det nog ganska svårt att vara 59 år och arbeta heltid utan att ha någonstans att sova....det skulle inte ens jag klara av.
Observatorielunden blev morfars hem.
Här fanns det sommartid rinnande vatten från bäcken, frisk luft att andas...på vintern var det ända stället ventilationsschaktet från tunnelbanan som var varmt nattetid då tröttheten tog ut sin rätt.
Det skyddsnät vi har idag är på vissa sätt inte bättre än det nät som fanns då, att söka hjälp är inte så lätt.
Att bara gå in till de sociala i de ända byxor man har, skitiga som tusen och en jacka som liknar mer ett fiskegarn än ett klädesplagg, det är inte lätt.
Att bli sedd som gårdagens sopor, att bli hånad, kanske till och med bli slagen för att man är där man är i livet gör saken inte lättare att komma över den klyfta samhället skapat.
Jag kan nog inte ens tänka mig fullt ut hur det kändes, att vara ensam, ensam med minnen som tär, som gnager ut din själ till bara tomhet, att vara eller inte, var nog likgiltigt.
Men ett liv med undermålig mat, ett trasigt inre, tar till slut död på hela maskineriet.
Morfar hade försökt att sätta sig på sin bänk i lunden, men kraften hade inte varit hos honom.
Hans hjärta var dåligt, och 59 år och att bo ingenstans klarar nog få, med sprit eller utan.
Några vänliga själar hade sett honom på knä framför sin bänk och insett läget, och en polis tillkallades till platsen.
Uppe på sjukhuset var morfar känd, och ingen tog honom på allvar när han bönade och bad att han inte var fyllsjuk utan hade ont i bröstet...men det är ju så lätt att bli kvitt ett problem om man går på gamla meriter, så läkaren ville att " fyllot " skulle ut.
( detta var för övrigt inte första gången som morfar känt smärtor i bröstet och blivit utslängd )
Men morfar visste att han inte skulle klara en natt till i lunden, utan behövde hjälp, riktig hjälp.
Han ville inte dö.
Han låste in sig på en toalett för att inte kunna bli utkastad från sjukhuset, men med tillkallad polis utanför dörren fick han till slut ge upp.
Ett sista " snygga till sig på statens toalett " var den sista lyx min morfar fick innan döden tog honom.
Polisen kunde inte göra annat än att köra honom till lunden igen då de inte hittade något annat ställe som ville ta sig an morfar.
- sätt av mig vid observatorielunden är ni hyggliga, det är där jag hör hemma.
Det är det sista man vet att morfar sa.
Där på en soffa i lunden senare under natten dog min morfar, ensam, inga barn vid hans sida, ingen familj som följer till sista hållplatsen i livet, ensam med ett antal tankar om varför.
Morfar hade syskon, ingen av dem ville bekosta begravningen utan komunen fick ta hand om detta för 500 :-
Det fanns dock en vän till morfar, en man som jag har stor respekt för och som jag fått kontakt med.
Vi kallar honom " vännen ", han såg morfar och hans vänner för människor, inte som sopor.
Till denna vän pratade morfar med ganska mycket, om livet mm, därför har jag fått en stor skattkista, en " biktsamling " av denna " vän ".
Det kan drabba alla, att bli uteliggare, att livet bara går sönder....tänk på det, ni som tycker som ni gör om dem....det kan vara NI som är morfar eller mormor nästa gång.
Båten hem
...Skärgården är full av öbor, särskilt på sommaren. Flera av dem börjar att skruva på sig redan i slutet av juli och ger upp så fort semestern slutar. Sen finns det wannabee-öbor som håller betydligt längre. Vissa härdar ut så långt som till allhelgonahelgen. Då är gräset klippt, taken sopade, allt urdrucket, båten vänd, snurran konsreverad och inlåst i vedboden. Då spelar wannabee-öborna trumpet och dricker glögg på båten tillbaka till stan. Vid den här tiden på året – i november – skiljs agnarna från vetet.
Skillnaden stavas BÅTEN HEM.
Kvar på ön har vi dom riktiga öborna, även om dem inte bor där permanent. Det kan vara veckopendlarna, dem som besöker nästan varje helg, dem som stannar kvar mitt i veckan bara för att det var bättre än hotell när man ändå hade jobbet vid knuten.
Dom som vaknar med is på vattenhinken, spottar snus på golvet, slår blålåga i långkallingarna och tvättar sig till jul.
Medan wannabee-öborna sitter hemma på Östermalm eller nån annan stad med förnamn på flärd, kollar på >> Desperate housewives << och fantiserar om vilka ruskiga strapatser som drabbar dom riktiga öborna under vinterhalvåret, tävlar om vem som kan säga ” jag förstår inte vad de har å göra där ute nu” flest gånger.
Snöglopp och kuling i november. Hur dom stretar i köld och blåst. Mörkret och ensamheten som ilar i kroppen. Frusna tampar som skär in i händerna. Hål på gummistövlarna. Långsamt bredband, modemuppkoppling...evigheter att komma ut på facebook.
Ändå klarar sig dom riktiga öborna alltid till nästa sommar, det är den hårda skärgårdsvintern som stärker dem, det är detta liv som fostrar. Mina två barn har gått över isen, genom snötäcket i skogen, över drivorna på åkrarna i flera timmar bara för att komma fram till huset på ön, inse att temperaturen inne var minus åtta, och att det tar ytterligare 4 timmar under en filt undertiden som värmekällorna värmer upp huset. Att inte tjuta, gnälla, klaga, utan istället tindra med frusna ögon ut på den saga som utspelar sig i snöyra i ett bistert landskap, det skiljer agnarna från vetet.
Det blir frost på däcket. Och när det är riktigt kallt så lägger sig isen. Då kör dom riktiga öborna skoter eller häst o släde på isen till julmarknad eller något igenfruset pimpelhål.
Är det ingen is tar man båten och det går ju åxå bra. Det blir gott om plats nu när wannabee-öborna är borta, lugnet finner sig på riktigt, veklingarna är borta när kvicksilvret gick under noll.
Känslan av vinter i ett hårt landskap stärker. Känslan av domnade fingrar som tinar upp framför kaminen efter en jaktdag i vinterstorm vid yttersta skäret påminner om välbehag.
Att åka ut när isen släpper och möta gudingarnas hemkomst i början av februari, det värmer opp.
Att vara skärgårdsbo i hjärtat, det känner man om man är. När frusna fingrar blandar sig med frusna tampar o rep. När känslan av ensamhet i ett kallt o vitt landskap, fostrat av en hård vind som biter det hårdaste grepp i kinderna, när en jaktdag vid gränslandet mellan skog o hav bara har inneburit en lång vandring för att få se ingenting, när snön nästan begraver ditt hem. När man längtar till detta då vet man.
Jakt
Det är dagen innan. Förberedelserna är många, vissa av dom har gjorts innan...kollat tornen...”obsen ”...vilka har hund för sök...har jag ammo, o vart går dom...bytena. Vi pratar jakt.
Innan solen har gått upp, dragit av täcket på den värld vi lever i, så går jag upp.
Man börjar att smyga inne i huset, det kan ju höras ut ( egentligen kanske inte, men det känns bra att göra det :-)
Sedan gör man i ordning sin jaktsäck, kaffe i termos och mackor med ost.
Klädstilen är ju som bekant grön, inget mode från paris här :-)
Man går sedan ut, med ryggan o bössa i hand, smygandes bort mot det torn jag ska sitta i denna morgon.
Mörkret har fortfarande inte släppt sitt grepp, men solen vinner mark för varje minut nu, skuggor som var bockar o älgar blev nu grenar vid åkerkanten, grävlingar o rävar blev tuvor när ljuset kommer.
Att få sitta i tysthet o se solen bryta mörkret för att vinna dagen är underbart.
Efter ett tag ser man sitt byte, en bock på 300 meter som kommit ut från skogen för att beta den klöver som växer på gärdet.
Vinden är från rätt håll, den blåser från bocken mot mig, perfekt.
Chansen att bocken ska gå över fältet och hit är lika stor som att jag tar den på ett skott på 300 meter utan att skadeskjuta den, så det får bli att smygjaga.
Det är nu det börjar, att se om den ur-jägare vi varit fortfarande finns kvar inom oss, att se om man förtjänar sitt byte.
Gräset är fortfarande blött av daggen, och vinden kall o rå.
Jag smyger bakom en åkerholme för att sedan åla fram till en ny över våt dagg, kläderna är nu nästan genomblöta, fingrarna fryser lite, hela jag börjar frysa lite efter nästan en timmes smygande, men jag känner det inte, jakten har min fulla fokus nu, den 80,000 år gamla jägare styr mig nu, bytet är siktat.
Bössan är kall i händerna, optiken lite dimmig, jag torkar av, tar ett nytt tag o tittar i siktet, där står den, mitt byte.
Innan bocken ens fattat vad som hänt har den fallit, ner i gräset vid kanten av diket, ett skott, välriktat i lungan o hjärtat från 100 meter.
Pulsen är på max nu, jag fick den...ligger den ?
Efter att ha kollat i optiken igen och sett att den faktiskt ligger kvar där den föll reser jag mig upp och går bort mot min bock, en kapital, fina horn o en välgödd kropp.
Ett leende på läpparna talar om en stolthet, bytet ligger och det gick bra.
Jag börjar med att ta ur djuret, lägger det på mage för att inte kyla köttet för fort.
Jag lämnar diket och åkern för att sätta mig lite längre upp på en bergknalle, kaffe o macka kommer fram, och där sitter jag nu, på första parkett till det finaste vi har.
Det tar inte lång tid förrän det kommer fram andra djur, ekorrar, nya rådjur ute på fältet, 2 tjurar, en ko med 2 kalvar och givetvis en skock kråkor o korpar som vill ha sin del av bytet, räntan.
Sedan börjar släpandet hem, genom skog, hyggen, åker o fan vet vad.
Väl där hemma på gården börjar sedan jobbet med att flå, hänga för att senare grovstycka o finstycka.
Jägaren i mig har talat, den har visat mig en värld utan uppfödning av djur utan frihet och visad respekt, visat mig en natur och dess vilkor utan att människan gör om den till ett välproducerande fabriksgolv där etiska regler aldrig funnits.
Jag stannar upp ett tag, känner en stolthet inom mig, att jag skaffat mat på det humanaste och mest etiska sätt som faktiskt finns.
Och vilken mat sedan, 100 % fritt från tillväxt-hormoner, antibiotika, genmodifierade tillväxt-grödor, fritt från stressade djur i timslånga trånga transporter på väg till ett ställe där faktiskt vad som helst kan hända.
Ett arv jag fått via mina gener, ett arv jag tänker förvalta väl, långt bort från fariksgolvet utan etik o moral.
149347
Min farmor och farfar fanns där från början, ute i åsängen när morsan o farsan behövde lite avlastning i vardagen...där ute på gräsmattan ligger jag o farfar, vi går igenom dom flesta blad, blommor som finns på en gräsmatta på landet.
Jag är inte gammal här men ändå klistrad över den information som ges här.....mitt i gräsmattan.
Kindagatan 44, detta radhus i olivlunden som man varit i så många gånger.
Det var alltid en speciell lukt när man kom in där, ombonat, historia, händelser, trygghet.
När man kom in i hallen kom alltid farmor o farfar o hälsade o kramades, kläderna hängdes, till vänster tvättstugan...rakt fram hallen med trapp till höger o framöver ett vardagsrum med värme.
Vissa har tapet, vissa har böcker...min farfar älskade böcker, kanske på det sätt som jag älskar film o musik.
Det var böcker från golv till tak, från fakta till roman.
Dessa annandagsjul-middagar med tillhörande diabildsvisning kommer aldrig att glömmas bort...
-här har vi midsommar 84....tror det är bengt som står där va....
Sen skulle batterierna laddas, lite gin o tonic :-)
När man var där så hade min farfar o jag en lek, vi gissade vart böcker stod...dvs, jag tittade ut en bok-titel som jag sa till farfar o han skulle då gissa vart den stod (av nån anledning svarade han alltid rätt :-)
jag fick leta länge ibland...och det var bra träning att lära sig läsa....genom en liten tävling så fick man läsa igenom titel efter titel ända tills att farmor utifrån köket "pappa, nu är det kaffe".
Min farfar var en väldigt speciell person, enligt vissa var han mer av en diktator än diplomat, enligt andra en stor man värdig respekt....för mig var han en farfar som man kunde prata med i timmar om allt o inget.
För mig var farfar en stabil punkt i världen, en punkt som visste väldigt mycket och som gärna förklarade var hur o när.
Ute i loftahammars skärgård hade farmor o farfar sin fristad på hultö, ett ställe han gått som tonåring o brukat jord, och som han sen senare bygger en egen fastighet på.
Här vid "torpet" finns en bank av minnen, en bank av glädje som de båda givit mig.
Jag kommer ihåg när vi var ute och tog garnen ur sjön o rensade fisken vid bryggan, på ett litet bord av plyfa med 2 stöttor nerkörda bland stenarna....där satt han och visade hur man rensar en gädda, varför flundran ser ut som den gör, där, mitt ibland stenar, vass och ljudet från sjön.
Fiske o jakt (jakt på senare år ), men fisket kom från farfar, ett intresse som han var med att skapa, grunden till att kunna leva på vad som finns i naturen, självförsörgning ( värdens finaste ord enligt mig o min syster ).
Jag sommarjobbade en sommar och fick pengar till fiskeprylar.
Där åkte jag och farfar in till valdermarsvik och köpte rulle, spö, beten...sen var vi ute ett antal gånger och fiskade.
Åren gick och en dag ringde min far och sa att det var färdigt.
Uppe på sjukhuset låg han på en säng, orörlig o blek...fiskekompisen var borta för alltid.
Efter det så blev det en länk mellan mig o farmor.
Jag hade haft en jättebra relation med min farmor innan, men efter detta så blev farmor ensam på kindagatan, förutom att hennes son göran var där i helgärna.
Då besökte jag farmor och ringde väldigt ofta till henne, dels för jag ville vara ett stöd för en vän som förlorat någon nära, samt att vi hade något speciellt, jag o min farmor.
När man var runt 20 år var det väl inte det man gick ut med att man "ringer farmor 2 gånger i veckan", men jag sa det till många utan att det verkade konstigt.
När man sen fick körkort kunde man ju hälsa på farmor oftare, undertiden man jobbade mm.
Jag kommer ihåg en gång då jag hade en röd golf av lite sportig modell och vi åkte in till stan, en kille i sportbil med farmor kliver ur mitt på akilles-parkeringen i linköping....ja, folk tittade en aning :-)
Min farmor var en person som var vetgirig, nyfiken och absolut inte speciellt rädd av sig.
En gång när jag dök upp där efter ett jobb i linköping ( jobbade på securitas och spikade larm i linköping rätt ofta ) så satt farmor och tittade på tv, på mtv-sports....haha, där satt hon och tittade när ett gäng killar åkte skateboard ( eller rullbräda som hon sa )....det var nån serie på mtv som handlade om skateboarding världen över....och detta var hon såld på.
Farmor var med i allt, så fort man hade gjort något, något hade hänt mm så var hon alltid med och språkade om detta i telefonen.
När min dotter molly föddes så var det farmor man ringde först, det bara var så.
Att alltid kunna ta telefonen och ringa farmor och snacka skit i en timme eller 2 var helt underbart, efter jobbet, en vanlig dag när man inte hade något vettigt att göra kunde man "gå igenom lite" som farmor sa.
Hon var skärpt kan jag lova, samtal efter samtal av djupa innehåll...vi pratade o pratade......
-" jadu johan, vi skulle skriva en bok om det här" ...det var alltid hennes ord när vi pratat igenom något i stil med politik eller allmänt samhällsvett...
Hon fick träffa min dotter molly några gånger innan hon gick bort...man kunde tro att hon ibland tänkte att cirkeln var sluten när hon satt där med molly i famnen...att hon nu hade sett vad hon behövde se.
Sista gången jag såg min farmor var på sjukhuset, med en massa slangar o annat.
Det var lustigt att se henne så där, hon som alltid gjort våfflor, matat paddor med kex, suttit och sovit i en stol vid vattnet och gjort världens godaste kaffe....där var hon på avfärd mot nya mål.
Vi hade ett sista samtal om livet och dom vänner man får där.
En vecka senare var det över, min bästa vän var borta.
Att inte kunna ringa 149347 längre känns ganska visset ibland.....att inte kunna "gå igenom lite" är något man saknar när dagarna känns låga.
saknar er...
Företag som inte är värda ett skit...
Denna nya företagskultur som struntar i lagar o förordningar där människan får betala ett högt pris.
Jag har själv jobbat på Tele2 ab som verkligen lever upp till att skita i afs,n ( arbetsmiljöverkets författningssamling ).
Jag kan inte förstå hur man som företag bara struntar i detta och när sedan sanningen kommer fram kommer undan med "det visste vi inte...vi beklagar mm" jävla skitsnack, ni vet.
När jag jobbade på Tele 2 i norrköping så jobbade jag som tekniker ganska nära ett antal säljare som åkte runt och sålde till företag.
Deras arbetstid tänkte jag inte så mkt på då, det är först nu som skyddsombud man vet vad som verkligen gäller.
Dom här stackars säljarna hade inte mycket att säga till om, och tog dom upp något i stil med att vara ledig, arbetstid mm så blev det alltid en diskussion om ämnet....redan där blir det ju fel...att vara ledig, jobba inom ramen av lagstadgad arbetstid är ju faktiskt en rättighet som vi i Sverige röstat fram via riksdag.
Jag blev även själv ett offer för denna verksamhet då jag fick sparken från Tele2 för att jag inte var helt 100% på jobbet vilket berodde på att jag hade en livskris just då, en skilsmässa med 2 st barn, villa, mm mm.
Detta tar man ingen hänsyn till utan går på 2 andra medarbetares linje om att jag var " lite egen, och inte social" just då....dvs, att man faktiskt ger en människa sparken för att han/hon har en situation i det egna hemmet som han/hon inte kan rå för...det ÄR ett brott mot anställnings-vilkor, arbetsmiljölagen.
När man tar upp detta med facket så vågar inte facket gå emot en stor koncern som Tele2, som ägs av MTG group Sweden..............................varför har vi lagar om vi ändå inte behöver ta straffet ?
Det företag som svt gjorde reportage om var The Phone House , ett ganska stort företag som säljer mobiler, datorer samt abonnemang till dom flesta operatörer.
Där skiter man i afs,n , man låter folk tvingas under indirekta hot att jobba mer än 160 timmar per månad ( övertid är tid överskrider ordinarie arbetstid, styrs av 7§ i afs,n ) men här är "övertiden" en del av arbetstiden som man sen inte får betalt för för att man inte sålt under den tiden...det är 2 lagbrott i denna mening.
Man får max jobba 200 timmar övertid på ett år, 50 timmar under kalendermånad, DETTA ÄR FÖR I HELVETE LAGEN, vill man jobba mer får man ta en förhandling med sitt fack, amv....dessa godkänner sällan.
Varför säger ingen ifrån då ?
När man är mitt i ett företag där ledningen liknar ett pyramidspel så blir man en i familjen, man vill vara en av dom där uppe, vill vara den som räddar , som blir no:1.....det är vanlig psykologi.
Människan vill inte få skäll, vill inte bli utpekad som förlorare, det ligger i våran natur, även i djurens faktiskt.
Då är det svårt att säga "nej, nu får det vara bra" för säger du det så är du ju en fiende till företagets filosofi.....och vi vet ju hur det går.
Det är otäckt att se en person slukas upp av en sådan filosofi, där personen tar företaget som familj och den egna familjen som ett hot mot verksamheten.
Min sambo jobbar inom vården (dom säljer förvisso inga mobiler till tanter runt 70 bast som inte vet vilken dag det är ) men det finns ett liknande sätt även här.
Att man struntar i att arbetsmiljön inte följer afs,n.....visst, här följer man arbetstiden någorlunda, inte mycket övertid, istället så kan man ju jobba 60 timmar fast på 40 istället, det kallas stress....och stress inom vården blir olyckor, olyckor som drabbar patienter, patienter som betalat skatt under ett helt liv för att ha en vårdgaranti som innefattar "ett korrekt be handlande av patient"...detta funkar inte.
Jag ser själv hur min sambo är slut när hon ibland kommer hem, slut i både kropp och psyke.
Man hör historier från hennes jobb där överträdelser sker varje dag, dvs, rena lagbrott.
När sen detta kommer upp till granskning så sitter det en chef ( 99 av 100 jävligt dåligt chefs-material ) och förklarar att detta kände man inte till, detta visste man inte osv osv.
Varför inte bara säga "-visst, jag var så jävla kåt på den där villan i djursholm att jag struntade i afs,n"....det är iallafall ärligt.
Straffen för dessa handlingar blir aldrig kännbara för arbetsgivaren, varför.
Sen läser man inlägg av idioter som tycker att "pallar man inte trycket ska man ta ett annat jobb".....visst, men det är ju fortfarande en lag som reglerar en arbetsmiljö.
Lagar är ju till för alla.....
"pallar inte fittan på banken att en rånare kommer in ska hon ju fan inte jobba på bank"
"fixar inte blatten i taxin att man kan bli misshandlad som taxichaffis ska han kanske ta ett annat jobb"
Ni hör ju själva hur jävla fel det blir om vi struntar i afs,n.
Jag hoppas verkligen att vi får bort dessa arbetsgivare från marknaden i Sverige.
Det finns bara några få arbetsgivare som får bryta mot arbetsmiljölagen...polis...försvaret...brandmän.....samt några få till.....detta pga av jobbet i sin art.
En polis måste riskera sitt eget liv för att rädda andra, en soldat kan inte följa regeln om att inte skada andra på jobbet, en brandman måste ju åxå riskera sitt liv för andra.
Det finns många företag som jag kommer att bojkotta i framtiden pga att man lurar nya arbetstagare, unga förstagångs-jobbare samt invandrare som inte kan läsa eller förstå afs,n.....
HANDLAR DU AV DESSA FÖRETAG SÅ STÖDJER DU DERAS FILOSOFI.............OCH KOM DÅ FÖR FAN INTE TILL MIG OCH PRATA MÄNNISKOVÄRDE SEN...................DÅ BLIR DU MASKMAT
http://www.av.se/lagochratt/afs/
J.Nilsson Skyddsombud Försvarsmakten
del 3...:-)
Vilka är dom ..
Det är de som vi pratar om i del 1 & 2..
men nu är ju del 3 skriven.
nästa del om företag som vi faktiskt ska bojkotta.
...del 2 II....brun-näsorna......
Som sagt, brun-näsan, rövslickarn, fjäskarn mm...det finns många namn på dessa...men vad är det och vad står dom för...det ska den bittra signalmänniskan kolla på.
Alla känner vi ju ett antal brun-näsor som alltid är runt oss, med oss eller mot oss när det passar.
Den vanligaste är väl just den som inte vill ta ett eget ansvar för sakfråga utan slickar stjärt för att komma undan med jobbet så att någon annan får göra saker o ting.
Själv har jag behörighet inom elsidan, sk ABL-behörighet och det vet många, och några vet åxå att dom plötsligt har lite el att fixa i huset, stugan mm.
Plötsligt är man väldigt poppis bland skaran av falskspelare när man råkar säga "är ju elare i botten, har behörighet"...ja då jävlar får man sitta i knät på brun-näsan, först i kön, ta första biten av tårtan mm.
Gjorde ett el-jobb till en "inom släkten".
Det hela började med att jag då yppade detta till vederbörande och det tog..-"det var ju bra, vi ska ju göra dittan o dattan, bra att du kan göra det då".....snäll som man är säger man då , visst det fixar jag.
Sen under resans gång så är man nr 1 på brun-näsans tapet, man är så viktig så man tror man är den ända elektriker i världen.
Efter ett tag när jobbet är färdigt så kommer det, vändningen.....då man plötsligt inte är värd ett skit.
Lite av "jobbet är klart, det var gratis, vad bra, nu behöver vi inte dig" modellen.
(hundarna brinner, hundarna brinner)
Ska man ta detta ?
Jag tycker inte det, effekten får man garanterat reda på när man tar upp det i dagens ljus, nämner vad man tycker om dem som faktiskt utnyttjar en för egen vinning genom falskspeleri.......då är man "orättvis i sin kommentar".
Personen har ju bara utnyttjat din kunskap i ämnet och på samma gång lekt "vi är bästa kompisar" för att sen "vi har väl aldrig dragit jämt" ......man är väl ingen dålig människa för det...så din kommentar tycker jag inte hör hemma här.
Här visar ju personen upp två sidor, en kraftig del av förnekelse av rövslickeri samt grov minnesförlust.
....kanske tre sidor, personen är ju nöjd över att vara en människa som är falsk mot andra....hel nöjd över att till slut bli fakturerad.
(hundarna brinner, hundarna brinner)
Hur mycket brun-näsa kan man bli, ja, det finns nog ingen gräns för det.
Det finns ju folk som plötsligt slickar stjärt för att det kan komma pengar från denne en dag då personen avlider......snacka om falskhet....först prata illa om människan, sen när slutet är inom räckhåll så kommer man på att "visst fan, här finns det pengar att hämta"....detta måste ju vara nr1 av falskhet, brun-näsa de luxe.
Man undrar om de här människorna...eller vad vi nu ska kalla dom....är dem nöjda med sig själva ?
nahe, nu ska jag snart gå ut o handla på hc............undrar hur många som slickat stjärt av dom alla där ?
Säkert många............................
nästa gång....allmänna arslen
kappvändare, brun-näsor och allmänna arslen .....
Satt och tänkte på hur trött man är på kappvändare och brun-näsor...
Uttrycket används negativt om
den som aldrig står för sin åsikt när motstånd eller motvind kan
förväntas. Den som står pall i svårt blåsväder ses som stark och
självständig med hög integritet. Jag mot världen.
Detta fenomen verkar gå i arv generation efter generation, dom föds med ideal framspisade av ett intellekt av extremt dåligt sinne.
Man skulle kunna tro att dom spelade på det, men icke, deras inlevelse är övertygande och verkligheten är lika stor som deras egen sfär.
Hur kommer det sig då att det finns kappvändare ?
Kappvändaren, även kallad "tvedräkt" ( Lat: räddus för konfliktus ) visar sitt sanna jag för den andra parten, inte den första.
Detta gör den för att den...
1, är rädd för att ha en åsikt som strider mot vad motparten tycker.
2, uppskattar att skapa osämja mellan 2 parter.
3, vill vara den person som parterna gillar mest av dom alla.
Om man nu tittar lite på det här med tvedräkten, varför gör den så ? ser den själv via sitt jehova ? kan den inta att den är tvedräkt ? om inte, varför ?
Svaren är ju många som bekant, men det vanligaste borde nog passa en person med ganska lite kunskap om sitt eget sociala intellekt.
Att tvedräkten gör som den gör beror nog på en osäkerhet inom sin egen åsikt och en rädsla för att bli utfryst om man går emot vad som förväntas.
Personens eget jehova är oftast i skadat skick när det så kallade kappvändandet börjar. Att man inte vågar stå för sin åsikt eller framför allt yppa den bland personer med ett annorlunda tänk bottnar med stor säkerhet i det egna jaget och inom sitt jehova.
Varför då ?
Kappvändare och personer med dåligt självförtroende är oftast en och samma person.
Dem har svårt att tala inför andra när allvaret faller på, dem vill helst av allt stå 4 cm ifrån den som de pratar med för att inte andra ska höra, ett sorts "prata bakom ryggen".
På nära håll har man sett detta fenomen år efter år
Istället för att säga till vederbörande vad man tycker går man runt och "pratar skit" om person 1 för att sedan sitta och tex grogga med person 1 och prata illa om person 2.
Ett exempel på detta kan vara ...
Man får utan kostnad låna ett garage av en person under en längre tid som man nyttjar helt fritt, man får även låna dennes bostad utan kostnad.
När dagar blivit till år och man fortfarande lånar allt detta utan kostnad och samtidigt går runt till denna persons grannar och pratar illa om personen som man lånar allt detta av utan kostnad...för att sedan efter "skitsnacket" gå och sätta sig hos sin hyresvärd för att intaga en falsk form av vänskaps-dryck...falskhet 100%.
Dessa personer kommer att förbli svaga, falska och utanför all sorts moral.
När man sedan lägger till ordet brun-näsa så blir bilden mer klar...att efter ett skitsnack om sin värd till övriga sitta och "slicka-röv" på sin värd är vad man skulle kunna kalla för en totalt oärlig människa utan någon etik i kroppen.
När sen personen sedan tar "garaget för givet", som om det vore hans eget är det ett sjukligt beteände som tar form...en omänsklig gestalt föds.
När sedan personen blivit avslöjad för sitt sanna jag och avisats från platsen går han till "grannarna" och gör samma sak, fast nu i annan ordning.
Det är skrämmande när man tar upp detta och personen slår bort detta med allt vad den har för att visa sin oskyldighet och att han/hon tror blint på detta gör saken ännu mer skrämmande.
Vad gör man åt sådana här personer ?
Jag valde att "stänga av" linje-nätet för att visa min åsikt, och för det fick jag skit.
Det jag är stolt över är att jag just stängde av linjen pga min åsikt, att jag har en.
Det är just det som skiljer oss 2, jag har en åsikt och jag står för den oavsett vad det kostar....din åsikt är just av den art som kännetecknar kappvändaren.
...nr 1 av 3, forts följer...
